lördag 6 mars 2010

Brännvinskryddning

.

Vi behöver en liten svensk present till en föredragshållare, och det är minsann inte så lätt när man sitter här nere vid alpernas fötter. Okej, det finns alltid IKEA, men tyvärr känner alla svenskintresserade till sortimentet in i minsta detalj, så det är ju inte såå kul.

Häromdagen såg jag Edward Bloms gästabud, närmare bestämt det sjätte avsnittet om brännvinsbord, och där handlar det om brännvinskryddning. En del av kryddningarna är inte så lätta att ta till nu på vintern, och förresten har vi redan konstaterat att en del kryddningar är lite kontroversiella i smaken, men han tog upp temat akvavit, som brukar falla alla på läppen. Edward Blom påstår att akvavit måste innehålla antingen kummin eller fänkål, och får dessutom smaksättas med dill och koriander. Fänkål har jag i o f sig aldrig testat, men kummin brukar vara bra.



Det blev en matsked koriander, en matsked kummin, en tesked dillfrön, en tesked fänkålsfrön och en tesked enbär. Enbären får vara med, fast Edward inte nämnde dem. Och sen tror jag att han syftade på färsk dill och inte på dillfrön, men på en vecka kan nog ingen av kryddorna ta överhanden, så det kommer nog fungera.


Kryddorna får nu dra en vecka eller så med vodka i en burk. Sen får jag väl späda ut essensen lite lagom och se om jag har någon snygg presentflaska att ta till. Det blir nog bra om gåvomottagaren låter flaskan stå och mogna lite grann innan han dricker upp innehållet. Kummin och enbär brukar på korttid färga spriten vackert guldgul. Jag undrar förresten vad det är i Bommerlunder, en helt klar nordtysk akvavit. Kanske fänkål?

.