söndag 25 april 2010

Altomünster - kyrkan

.


Sen gick vi över till kyrkan och fick vänta ett tag utanför gallret innan guiden kom, en gammal, ytterst kompetent dam.



Altomünsters kyrka är byggd av Fischer, som även har byggt bl a basilikan i Ottobeuren.



Den här kyrkan har ingen mittgång. Till vänster sitter männen, till höger kvinnorna. Åtminstone förr.


I vitrinen ovanför Altos altare ligger inte Alto själv, utan ett katakombhelgon från Rom, som håller en skål med hembygdens jord i sina skelettfingrar. Här ställer de fram övre delen av Altos huvudskål vid lämpliga tillfällen och man kan få tillåtelse att sätta den på sitt eget huvud vid behov. Förutom det här katakombhelgonet finns det ytterligare ett som ligger framme året om, och några stycken, kvinnor och ungdomar, som bara visas upp under november månad.



Här på takmålningen kan man se Birgitta till vänster om lampsladden, som knäböjer inför kungen, vars polska hustru har ordnat så att Birgitta får de finansiella möjligheterna att starta ett kloster. Högre upp ser man Birgitta som lutar sig mot jungfru Maria. Till vänster står det några munkar och tigger och ber om att också få vara med i Birgittas kloster - hennes kloster var dubbelkloster för både munkar och nunnor i var sitt hus under abbedissan som klosterledare. Nunnorna visar med gester att det kan de få, men bara om de inser att här är det abbedissan som bestämmer.



Här till vänster är det Alto som ber kung Pippin på häst om att få bygga ett kloster. Under det mörka molnet syns kalhygget i skogen, där det byggdes och i bakgrunden är klosterbyggnaden med.



Den heliga Birgitta visar påven Urban sina ordensregler och ber honom godkänna dem. När Birgitta kom till Rom var påven inte där, utan i Avignon, så hon väntade i Rom tills han kom förbi på en sväng och godkände reglerna.


Här står en hel rad biktstolar. De som ville bikta tog plats där och så småningom kom munkarna från en gång bakom väggen och satte sig vid biktfönstret. Munkarna blev f ö utslängda ur klostret vid sekulariseringen i Bayern på 1800-talet, som jag tror Napoleon var ansvarig för. Nunnorna fick vara kvar i hopp om att de skulle dö ut, men så småningom tilläts de ta emot noviser igen, och före andra världskriget fanns det faktiskt ganska många systrar i klostret. Därefter har antalet ständigt sjunkit.



Det här är Nepomuk som är beskyddare av biktens tystnadsplikt. Drottningen i Prag hade biktat, och kungen ville absolut veta vad hon hade berättat. Nepomuk vägrade förstås att berätta, så kungen skar av honom tungan och slängde honom i floden. På det stället steg det då upp ett ljussken och belyste den drunknade Nepomuk.

Jag tog också ett par foton på syndare som inramade bikthörnan. Bl a kung David med harpan, som begick en hel del synder, som inte behöver räknas upp här, och en ung dam som varit sambo utan kyrklig vigsel och som resten av sitt liv satt och ångrade sina synder. Men tyvärr blev fotona inte så bra att jag ville spara dem.

.