onsdag 10 november 2010

Sankt Staffans profetia - Stenen i grönan dal

.
När jag bläddrade i Svenska folkvisor från forntiden, samlade och kommenterade av Erik Gustav Geijer och Arvid August Afzelius, stötte jag på begreppet Stenen i grönan dal.

Det rör sig om en profetia som tillskrivs Sankt Staffan, Hälsinglands apostel, som levde på 1000-talet. Den mejslades in på en runsten, som restes mellan Norge och Jämtland, närmare bestämt står den fortfarande vid Skurdalsporten, och har förekommit i forskningen. Sveriges första luterske ärkebiskop Laurentius Petri Nericius (1499 - 1573) tecknade ned dess budskap. Då landshövding Tilas 1742 fann stenen - liggande - lät han resa den igen och hugga in sitt eget vapen och årtalet. Än står stenen i grönan dal. Jag vill gärna dela med mig av den här gamla profetian. Här Geijers variant:


Swenske taga widh uthländske seder,
Och landet mister sin fordna heder.
Ähn står stenen i grönan dahl.
Kyrckor wändas i fångahus,  
Gudstjensten mister sitt fängna liuus. 
Ähn står stenen i grönan daal.
Skallkar och bofvar trifvas,
Godhe och gacuble drifwas.
Ähn står stenen i grönan dahl.
Präster warda bönder,
och bönder sedhan widunder.
Nu ligger stenen i grönan dahl.

En betydligt längre variant, en politisk sång med många strofer, diktades av Jesper Maci på 1500-talet och gav honom stort litterärt anseende.

Sankt Staffan predikade mot hälsingarnas asadyrkan och välte deras bilder och blodofferstenar. År 1060 förföljde och dödade de honom i Ödmården. Hans sista profetia var att man skulle resa en stupa, ett litet hus, över hans grav, och när denna rasat för tredje gången, skulle världens undergång vara nära. Hans gravplats på Norrala kyrkogård täcks idag av stupa nummer tre i ordningen, uppförd 1829. År 1997 upptäckte man en kraftig spricka i ena väggen.

.