Nu jagas Ingvar Kamprad igen av kultureliten, mest p g a att han undviker att betala skatt i Sverige. Precis som om det vore så konstigt. Nästan alla företag har flytt Sverige. Det finns bara en handfull stora kvar och sen är det mest små och pyttesmå kvar, som ofta undviker att anställa. Det blir ju bara strul med sjukskrivning, syndikalister och skattemyndigheterna och DO och vad som helst.
Ingvar Kamprad anklagas också för att använda en svensk image fast IKEA är skrivet i Holland och chefen i Schweiz. Ja, men fattar inte åsiktsmonopolet att Kamprad har gjort mycket mer för Sverige än vad de har gjort. Det är IKEA som gör nästan all reklam för Sverige. Det är IKEAs kataloger som efter Astrid Lindgren (Pomperipossan som också jagades av skatteverket) och Ingmar Bergman (också förföljd) som har satt Sverige på kartan. Sen handlar det också om arbetsplatser när det gäller IKEA.
Varför fortsätter politiker, myndigheter och åsiktspoliser (journalister) att tycka att de närande är otrevliga och hemska och ska jagas? Den borgerliga regeringen håller på med sina små avdrag och talar fint om företagande, men någon politik har de inte att tala om.
Lena Holfve har skrivit massor av artiklar om hur företagen och arbetsplatserna har drivits ur landet och företagarna förföljs. Man måste inte ha samma åsikt i allt, men man kan ju ta till sig fakta och tankeställare. Ett exempel på företagarartiklar.
Läs vad Frihets-Larsson och Dick Erixon tycker. Erixon: I Sverige finns, vid sidan om IKEA, inga nya växande storföretag. Ericsson, Volvo, SKF, ABB (Asea) är alla mycket gamla företag. Var finns de nya företag som ska ge oss välstånd i framtiden?
Men istället för att skapa förutsättningar för företag att växa, ägnar sig de journalister som har makten över samhällsdebatten åt att hata de som skapar företagsamhet som växer och är framgångsrika i hela världen.
Den mentalitet som just nu bedriver drev mot Ingvar Kamprad är den som kommer att göra Sverige till ett fattigt land i världens utkant.
Signaturen Marianne kommenterar: Journalistkåren hatar IKEA och Ingvar Kamprad. Anledningen är att ingen journalist lyckats skruva ihop den enklaste hylla efter att ha tolkat bruksanvisningen. De skruvar för hårt åt vänster och blandar ihop de enklaste beskrivningar. Hämnden började med Kamprads mörka förflutna och nu har Uppdrag Granskning mullvadat i penningspåren i över ett år! Kul för journalisterna men dödande tråkigt för oss som vill se riktiga skojare.
Den som hänger med i debatten, vet också att syndikalisterna hellre vill se företag i konkurs än företag som blomstrar, och deras maffiametoder är det ingen som gör något åt.
Naturligtvis finns det oseriösa firmor. I Sverige uppstår de främst med hjälp av statliga pengar. Staten ger pengar till firmor för att anställa långtidsarbetslösa, utbilda arbetslösa, driva olika hem, skolor och vårdfirmor. Det är väl klart att en hel del utnyttjar chansen att tjäna pengar på skattebetalarnas bekostnad. Som vanligt saknas kontrollen.
Samtidigt är svenskarna osedvanligt fattiga. I Sverige har begreppet välfärd i politikernas retorik blivit synonymt med socialförsäkringar och offentliga tjänster. Trygghet har blivit liktydigt med statliga instrument för omvårdnad och omhändertagande. En mycket stor del av den svenska kapitalbildningen har också skett i kollektiva former, främst i form av statliga pensionsfonder och företag och i kollektiva privata pensionsfonder vilket har bidragit till svenskarnas svaga förmögenhetsläge, står det i SvD-artikeln Ge människor makt över de egna pengarna. Folk har betalat in all sin inkomst i olika skatter och pensionsfonder och har inget sparande. De flesta måste sätta sig i skuld för att köpa en överdyr bostad, som de aldrig kan betala av och sen när de behöver pengarna visar det sig att staten sätter andra prioriteter och använder pengarna till det de tycker är viktigare än de tidigare inbetalarnas intressen.
Förr i världen tvingades den arbetande delen av befolkningen att stå med mössan i hand inför brukspatron när livet kärvade. I dag tvingas de stå med mössan i hand inför välfärdens patroner. Det kan inte ha varit välfärdskämparnas vision för välfärdsstaten, fortsätter Philip Lerulf, Timbro och Erik Laakso, skribent och socialdemokrat (!).
I vintras visade det sig att järnvägarna inte klarade snön och bl a flera stora pappersföretag hotade med att lämna landet p g a leveransförseningar, men naturligtvis var det ingenting som kunde få den ständigt stumme statsministern att reagera. Skiter väl han i. Insändare i SvD:
Elpriser och järnvägstrassel riskerar att jaga bort ännu fler stora, viktiga företag från Sverige. Läckert.
Och både el och järnväg tillhör vansinnesprivatiseringarna under de senaste åren. Ett land måste äga sin grundläggande infrastruktur för att inte bli en bananrepublik. Men kanske är det redan för sent för Sveriges del. Och folket fortsätter att via allmänna val ge samma politiker makten, utan att se att båda blocken egentligen är samma block. Tragiskt att se sitt land jobba sig ner mot botten.
Ytterligare en kommentar om företagarna: Stick bara, det spelar ingen roll. I sverige lever vi på att klippa varandras hår, sälja muffins till varandra och köpa varandras bostadsrätter. Företagande och kunskap har vi bespottat med (S) och Palme i spetsen i ett halv decennium och så vill vi fortsätta, så stick iväg bara. Hoppas H&M och Ericsson drar också, det vore en riktig fjäder i hatten för Ohly innan han blir petad som högste kamrat i bland rödtottarna.
Anders Borg påstår att Sveriges ekonomi är fantastisk, men någonting stämmer inte. Här två flashback-kommentarer om pensionsskulderna:
Problemet är listan inte stämmer, det finns många fler kommuner med stora ekonomiska problem. Anledningen är helt enkelt att pensionsskulder före 1998 enligt praxis ifrån mitten av 1990-talet redovisas som ansvarsförbindelser istället för en faktiskt skuld, kallas blandmodellen inom kommunal redovisning. De fåtal kommuner som väljer att redovisa hela skulden får en anmärkning vid revisionen. Dessa dolda skulder uppgår till cirkus 150 miljarder kr.
Hela sveriges arbetsmarknad och näringsliv är på ned- samt utgång. Varför? Vi sitter och jamsar om invandring och jämställdhet när vi borde ställa våra politiska partier på pottan om hur de främjar att företag bortrationaliserar och flyttar produktion för att öka vinsterna.
Men näe, bara vi har bättre jämställdhet och fler pride-parader medan vi tänker på miljön så kommer allt bli bra. Skit samma att under en enda period så försvann 60000 industrijobb utomlands som aldrig kommer tillbaka utan att någon i sjuklövern ens reagerade på den nyhetsnotisen. Näe, folket vill diskutera MP's politik istället för att fokusera på att vårat land säljer sig själv för vinster till den grad att vi kannibaliserar på vår nations välfärd och framtid!
Men men, alla kan ju flytta till Stockholm och bli marknadsförare och ekonomer eller hur? Det är ju en jävligt realistisk lösning.
Sverige har nog en väldigt bra ekonomi på pappret, men de få stora firmorna kan snabbt också vara borta. Några mellanstora och växande firmor finns ju inte. Se statistik på Ekonomifakta eller hos Lena Holfve. Idag kritiserades i SvD att Sverige säljer vapen till förtryckare. Jo, Sverige är nog världsmästare per capita på vapenexport, men det ska man inte tala om. Fast utan vapenindustrin skulle det vara ännu svårare att försörja folk som strömmar in i Sverige från Mellanöstern. Vänta nu... orsak och verkan...
Finns det ett samband?
