Det var så roligt, jag måste skratta...
Ranelid uppmuntrade Svenska Akademin till att dansa och vara med i dokusåpor.
Då svarade Peter Englund: Noterar att Björn Ranelid uppmanat mig att följa hans exempel och delta i dokusåpor. Det kommer inte att ske. Däremot har jag inga invändningar mot att han gör så själv. Allt som håller Ranelid borta från skrivandet välkomnas.
Och då blev Ranelid ursinnig och hotade: – Jag ska ägna mycket tid av mitt liv åt att se till att han får äta upp det här. (Han sa en hel del annat också om Englunds författarskap och om hur poppis han själv är.)
Bloggen Allra Underdånigast kommenterade så här: I de flesta andra länder skulle det vara byfånevarning på ett sådant uttalande, men här han man nog komma undan med det just för att Kultursverige är en sådan ankdamm. Han är så färgstark att det lyser upp resten av dilettanterna.
Det här kunde man läsa i SvD:
Bara 200000 kronor har öronmärkts för minnesåret, extrapengar som ska gå till två utställningar på det lilla Strindbergsmuseet på Drottninggatan i Stockholm.
Med bara ett år kvar till Strindbergsåret har staten ännu ingen ledningsgrupp, och i regeringsbeslutet ryms bara nålpengar. Vid kulturdepartementet påpekar Erik Kristow, politiskt sakkunnig till kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth, att det alltid finns de som tycker att för lite pengar anslås.
–Att vi inte lägger mer på Strindbergsåret, beror på våra prioriteringar.
Det är väl inställningen att Sverige inte har någon kultur som spökar igen. Så här skrev Björnbrum:
Det är ingen fart på planeringen för hundraårsminnet av August Strindbergs död år 2012. Vad kan man säga om det? Kanske att Sverige generellt har varit dålig på att ta hand om "sina stora" (ett gammalt blogginlägg om det finns här). Dock inte för att i någon sorts jämlikhetsnit trycka ner dem till vanligt folks nivå, utan kanske (min vilda tolkning) för att landet styrs av mediokra människor med dålig bildning och självkänsla. De orkar inte med våra gamla genier, i den mån de överhuvudtaget vet vad genierna har sysslat med. De vill själva trycka ner för att inte deras egen småttighet skall avslöjas - mer om det nedan.
Till Astrid-Lindgren-året fanns inga pengar. Det fick Vimmerby kommun betala själva. Nåja, Stockholm får väl stå för Strindbergskalaset. De delar ut så mycket pengar till både kända och okända kulturgrejor. Om man går in på länken och klickar på "Beviljade stöd" kan man få se intressanta summor.
Staten stöder förvisso en del kulturprojekt. T ex fick "Film i Värmland" 500.000 kronor 1997, länsbiblioteket fick 200.000 kronor år 2008 för att utveckla en webplats på lättläst svenska och alldeles nyligen fick sametinget 130.000 kronor till gränsöverskridande tidningssamarbete. Då kan man ju inte prioritera Strindberg förstås. F ö gick jag in på kulturdepartementets sida och fick reda på att det ansvarar för media, kultur och idrott. Överhuvudtaget har staten många behjärtansvärda utgifter förutom rekreationsresor till Irak för folk som flyr därifrån. SvD skriver: Över 150 tidigare riksdagsledamöter kostar staten tillsammans över fem miljoner kronor varje månad i inkomstgaranti. Bland dem finns tre tidigare partiledare, som även lämnat sina gamla partier.
Det är väl klart Schyman ska ha pengarna och inte Strindberg. Schyman brände sedlar i somras, och det hade Strindberg aldrig gjort. Han fick ju tigga pengar av sina kolleger och Selma Lagerlöf blev uppretad över att det kallades "hedersfond", för hon tyckte att han var en otrevlig galning.
Man måste ju inte älska Strindbergs åsikter för att anse att Sverige måste fira hans 100-årsjubileum på ett anständigt sätt. Trots allt är han världsberömd.
.
