Signaturen mlleMardou skriver i en Flashback-debatt om skolan ett tänkvärt, men långt inlägg, så jag kortar av det.
God utbildning är inte ett kommunalt intresse utan ett nationellt. Så var det förr men inte nu. Låt mig komma med några anekdotiska bevis: När jag började skolan i en liten ort i Norrlands inland i slutet på 60-talet,hade jag både på låg- och mellanstadiet två gamla tanter som lärare som båda två var på väg att gå i pension. De hade någon gång på 30-40-talet utbildats till lärarinnor på statliga lärarinneseminarier som det hette då. Sedan dess hade de tillämpat sin utbildning på åtskilliga kullar låg-och mellastadiebarn.
De var inte inskolade i de senaste pedagogiska modetrendera. Däremot hade de traditionell grundutbildning till små och mellanstadielärarinnor samt en över 30-årig erfarenhet i hur man lär små barn läsa, skriva och räkna på ett sätt som fungerar för små barn. De hade också en tradition och förmåga att använda konstnärliga inslag i undervisningen för att skapa intresse, plus att de kunde hantera och känna igen alla möjliga konflikter som kunde uppstå mellan barn i en klass...
I min klass på 26 elever fanns inte en enda som efter sex år inte kunde ta sig igenom en bok på 80 sidor eller misslyckades med de fyra räknesätten, även om det fanns några som hade rätt allvarliga begåvnings- och koncentrationsproblem...
Vi fick våra viktiga grundkunskaper, vi slapp den senaste modetrenden från Stockholm (t ex mängdläran i matematik, är det några som minns den? Den struntade våra tanter i, eftersom de insåg att det var skit.) Vi fick också en duvning i grundläggande grammatik i åk 6 som ingen tyckte var rolig eller fattade meningen med förrän man kom upp på högstadiet och plötsligt skulle lära franska eller tyska. Då förstod man plötsligt varför det var så bra att kunna grammatik...
Under hela skoltid, ja t om på universitetet kunde jag skåpa ut mina kurskamrater i de flesta teoretiska ämnen, enbart pga av de grundläggande kunskaper jag fick av mina gamla låg- och mellastadielärarinnor. Just pga av att jag var så säker på alla formella grunderna kunde jag blomma ut fullständigt, kreativt och tankemässigt när jag kom upp i de högre sfärerna. Bröt jag mot en regel, så visste jag vad jag gjorde, och jag kunde förutse konsekvenserna. Jag hade också lärt mig en metod för att undersöka saker och pröva kunskap och föra diskussioner på ett både artigt men ändå tydligt sätt gentemot vuxna människor. Allt detta berodde på mina gamla tantlärares kunskapsförmedling. Gamla tanter som alla skulle förakta och avfärda idag!...
En lång passus om hur skolan har förändrats, har jag strukit, fast den när intressant.
Både kommunala och skolor och friskolor anställer i första hand de lärare de kan ge mest jobb och betala minst- oavsett andra meriter och fördelar. Antingen anställer man nybakade ungdomar som bara är tacksamma för att få ett jobb, eller helt outbildade praktiker som kanske kan göra sig populära, eller så tar man sk skadade varor, dvs äldre personer som inte kan få jobb på öppna marknaden för att de anses för gamla och därigenom får delar av sin lön betald av arbetsförmedlingen.
Trots alla brister med staten numera vill jag att skolan ska bli statlig igen. Det är enda sättet att råda bot på anarkin och charlataneriet som råder nu. Samtidigt vill jag också stoppa möjligheten att bedriva friskoleverksamhet i aktiebolagsform för vinstsyfte. Inte ens i USA tillåter man det. Där är det tillåtet med privata skolor som tar ut skolavgifter från föräldrarna, men det krävs samtidigt att de går oavkortat till driften av skolan. Skolor i aktiebolagsform som bedrivs i vinstsyfte får inte ta del av några skattepengar. Jag fattar inte varför det går att göra så i Sverige.
Forumdeltagaren är lärare. Det är jag som har gjort fetmarkeringen.
.
