tisdagen den 25:e januari 2011

Misslyckad integration i Sovjet, Chile, Berlin mm

.

Julia Caesar skriver i sin senaste krönika om Kirunasvenskarna och det finns gott om annan information sedan Uppdrag Granskning tog upp temat. Det handlar om svenskar från Kiruna, troligen mest kommunister (även om Wikipedia har en annan åsikt) som sökte sig till Sovjetunionen och hamnade i ett rent helvete. Några överlevde och letade sig så småningom hem, men när de försökte berätta sanningen blev de utfrysta av samhället (Kiruna) som lögnare och antikommunister. Till slut försökte en ättling kräva en ursäkt av kommunistpartiet. Det bestämdes då att Lars Ohly skulle skriva en ursäkt i partiets namn, men det var minst sagt otillfredsställande och i Uppdrag Granskning hade han mycket svårt att rättfärdiggöra detta. (Finns på youtube.)

Årets internationella bönedag handlar om Chile. Där levde under många år en sekt, som egentligen kom från en frikyrka i Tyskland (året var 1961), under slavliknande förhållanden under diktatorn och pedofilen Paul Schäfer. Han stödde Pinochet och hade även ett tortyrcentrum i sin ministat Colonia Dignidad, senare kallad Villa Baviera. Efter flera decennier (1996) flydde Schäfer till Argentina för att undvika åtal i Chile, men under nio år till styrde han sin sekt på avstånd, tills han blev arresterad. Några av medlemmarna har återvänt till Tyskland, en del har kunnat ta enkla arbeten, men de flesta är gamla och nedbrutna. De tycker att livet på socialhjälp är ett lyxliv när de jämför med åratals slaveri under Schäfer. Det föddes inte så många barn där, och allt familjeliv var förbjudet. Dessutom tvångssteriliserade han flickor utan bedövning för att hålla barnafödandet nere.

I Berlin Neukölln lever kurder och libaneser också som en stat i staten. De är organiserade i en handfull klaner som konkurrerar om drog- och vapenmarknaden. Igår råkade jag höra ett program på Deutschlandfunk som tar upp deras egen domstolsverksamhet. Dessa män kallas fredsmedlare och troligen betalas de procentuellt av de skadestånd de utdömer. Själva säger de att de arbetar ideellt för att undvika blodshämnd, men där är myndigheterna tveksamma. Läs gärna artikeln. Om någon blir skadad av en annan klan, blir detta inte polisanmält (hamnar inte i statistiken) utan det utdöms ett skadestånd av förmedlarna för att undvika blodshämnd. Vid en bilolycka, där någon från en sådan klan blir dödad eller skadad är risken också stor för att de anhöriga vill hämnas.

Aftonbladet berättade nyligen om att kineser vill köpa upp jordbruksmark på västkusten. Henning Mankell har tidigare rapporterat om hur det går till i Afrika. Kineser köper även upp stora mängder jordbruksmark i Kanada och överallt, där de kommer åt, för att trygga sin egen befolknings behov av mat. De brukar föredra att använda sina egna landsmän som arbetskraft, så det är ju inte tal om att länderna de odlar i har någon större nytta av den investeringen, förutom de personer som tjänar en hacka på att sälja marken. I Afrika är det naturligtvis inte de som odlade marken innan som får vinsten. De blir istället bortdrivna.

.