Det går inte en dag utan att någon tar upp problem med skola och utbildning.
Här kommer först en artikel om Den svenska DDR-skolan, om DDRs inflytande på svensk skola. Inte längre ett helt aktuellt tema, men något som har präglat utvecklingen av det svenska skolsystemet. Bortsett från flummet, som är helsvenskt.
Intresset för kunskap:
I samtiden är idén om arbetarbildning lika död som arbetarförfattarna. Problemet är inte att de unga kämpar för att få komma in i skolorna, utan att de sätter eld på dem, står det i Axess.
Jonas Thente, DN, har recenserat Sven-Eric Liedmans Hets. En bok om skolan. Citat: En sann historia: för en dryg månad sedan beslöt sig en högstadielärare för att trimma sin klass en aning i kritiskt tänkande inför jullovet... Den här läraren i en skola för elever från övre medelklasshem i Stockholm inledde med att ställa julevangeliets traditionella skildring av krubban i stallet mot mer vetenskapligt vedertagna förhållanden. Hon stöp redan i startblocken. En dryg tredjedel av klassen hade aldrig hört talas om Betlehem, än mindre om krubbor och skattskrivningar... Läraren: ”Sverige var inte alls så neutralt under kriget.” Eleverna: ”Vad är neutralt?” ”Vilket krig?” Läraren: ”Gustav Vasa åkte nog aldrig skidor mellan Sälen och Mora.” Eleverna: ”Vem är Gustav Vasa?”
Finns det någon kultur då?
Tänkvärd artikel på Newsmill: Varför måste vi alltid definiera svensk kultur?
England har visst inte heller någon kultur eller historia. Åtminstone har ungdomar inte hört talas om det. Det låter precis som citaten ur Liedmans bok i den artikeln.
Jonas Frykman, professor i etnologi skriver Den sociala snedrekryteringen till högskolan har förvärrats under 80- och 90-talen. Nästan alla akademikerbarn går vidare till högre studier, men bland arbetarklassens barn skaffar bara tre procent sig en traditionell akademisk utbildning... - De kan läsa vidare, men vill inte. Förklaringen finns i den svenska skolan. Den har blivit ett terapeutiskt rum , istället för en spelplan med tydliga regler där eleverna tränas i uppbrottets teknik...
Det paradoxala är att denna individorientering, som syftar att tillvarata allas resurser, mest gynnar barn från bildade och så kallat resursstarka hem... - De som klarar att leva upp till det ansvar som läggs på eleverna - att själva formulera sina mål, att själva söka kunskap, att reflektera över sina relationer till andra etc - är inte oväntat eleverna från de bildade hemmen.
De senaste dagarna har det skrivits mycket om att ungdomar, t ex med Aspberger sätts på särskolan med lägre kunskapskrav och med sämre chanser att komma vidare, samtidigt som de automatiskt får förtidspension, vilket det är svårt att kämpa sig ut ur. Många andra blir förtidspensionerade p g a av depressioner och dålig arbetsmarknad. Det är verkligen ett svek mot ungdomarna. Här en kommentar från internet:
Dagens generationer lever och gör precis hur och vad dom vill tills dom är 18-20 år. Sedan går dom oförberedda in i det mindre varma arbetslivet, och blir på så sätt psykiskt överumplade. Det är ingenting vi kan rösta bort.
Det är bara en av alla de röster som säger att barnen blir förstörda för att ingen ställer de minsta krav på dem. Statsministern har förstås bara floskler att erbjuda: Telefonväkteri med R.
Reinfeldt fick även frågan om han håller med den så kallade tigermamman, den kinesisk-amerikanska författaren Amy Chua, om att det ställs för låga krav på västerländska barn.
- Det kan jag inte göra rakt av.
Han poängterade vikten av att barnen uppmuntras till att hitta sina egna vägar i livet.
Sedan googlade jag på Amy Chua och såg att hon är lite väl extrem i sina krav på barnen, men ändå, det är intressant att höra vad en representant från det ambitiösa österlandet har att säga.
Tanja Bergkvist skriver bl a om mobbningen, som enligt skolverket inte kan bekämpas med dyra program, som skolorna köper in, utan främst med traditionella rastvakter. Men hon länkar också till Olle Häggström, som propagerar för att skolan ska återgå till ordentliga faktakunskaper.
På liknande sätt förhåller det sig med informationssökning. Den som inte redan har grundläggande kunskaper inom ett område har mycket svårt att finna och tillgodogöra sig mer avancerad kunskap inom samma område – vad skall man leta efter, vad är relevant, och hur skall det man finner tolkas?
Om mobbing och statens inblandning skriver även Lena Holfve: Ditt uppdrag: Notera under en vecka hur ofta du ser budskapet att svenska föräldrar ska ge fan i att lägga sig i sina barns liv. Det är svenska statens barn.
Uppdrag 2: Notera under en vecka hur ofta kommunala-statliga anställda tilltalar dig som förälder som om du inte har med ditt barn att göra.
Jodå, det är den offentliga sektorn som helst vill ta över barnen helt, även om minister Maria Larsson tycker man ska minska omhändertagandet av barn och istället använda sig av stödåtgärder. Men hon har ingen chans mot alla socionomer som är anställda för att veta bäst. Och här kommer en "liberal" åsikt:
Kommunen ska alltid vara barnens bästa vän. Det måste finnas ett totalt ansvarstagande från kommunen. Detta säger Folkpartisten Eva Wittbom enligt vad man skriver i artikel i dagens SvD (26 jan) angående det lilla barn, som skållades på ett daghem. Hittat på Familjekampanjen.
Barnens bästa vän. Jag trodde det var satir först, men sedan sökte jag på internet och såg att uttrycket ofta används och faktiskt helt utan ironi.
Apropå barnomsorg är det här citatet intressant. I SKL:s rapport »Välfärdsmysteriet« från 2008 konstaterar de om perioden mellan 1980 och 2005: »Välfärdstjänsterna för barn har ökat med 45 procent i förhållande till antalet barn samtidigt som äldreomsorgens prestationer har minskat med 36 procent i förhållande till antalet äldre.«
Det blir dyrare och dyrare med barnomsorgen, vilket åtminstone delvis beror på att nu ska alla barn ha en dagisplats från ett års ålder, även om föräldrarna är hemma. Att äldreomsorgen blir billigare antyds i artikeln bero på att de gamla är friskare längre, men det kan ju också bero på att man helt enkelt inte är beredd att ge gamla den vård de behöver.
Så vad vi kan komma fram till är att det svenska skolsystemet utmärker sig på följande vis, jämfört med andra skolsystem som inte har kommit så långt:
Flumskola, inga kunskaper och krav
Tidigt omhändertagande av barn, i normalfall på dagis, ofta även tvångsomhändertagande
(på hemmen utsätts ofta barn med ADHD/Aspberger för samma behandling som grova ungdomsbrottslingar, se NKMR)
Mobbing, ofta utan påföljder för mobbaren ("vi har ett inkluderande uppdrag", som den skånska rektorn sade häromdagen i en chat om en skola med stora mobbingproblem)
Individuell undervisning
Extrem åsiktsförmedling bl a när det gäller sexual- och genuskunskap, se även förskolan Egalia
Tyngdpunkt på relationer, och teorier om hur man undviker mobbing
Stora resurser för skolor i socialt svaga områden (utan att resultaten påverkas)
Friskolor, som inte kontrolleras speciellt
Resultat:
Världsmästare i skolbränder
Världsmästare i psykiskt sjuka ungdomar och unga förtidspensionärer
Mycket stor ungdomsarbetslöshet
Sämre kunskaper och nedåtgående tendens i varje Pisa-undersökning
Ändå är det förstås rätt väg (?), men på något sätt har det blivit lite fel. Ungefär som att socialismen i praktiken bara medförde elände och förföljelse, fast egentligen borde det fungera (i teorin).
Nu ska f ö alla grundskolebarn i Lidköping få en egen bärbar dator. Det kommer nog att lösa alla problem. Fast Björklund var visst tveksam.
.
