Sidenvall, Reinfeldt och värderingar

.

I lördags skrev grannbyns trevlige katolske präst andakten i lokalblaskan. Den handlar om att lära känna Jesus. Så här skriver han bl a: Det talas ofta om kyrkans eller den kristna trons kris. Därvid beklagas att kristna värderingar försvinner. Kristendomen reduceras ofta till ett värdesystem, som det gäller att hålla vid liv. Men Jesus kom inte med något system. De ofta positivt nämnda kristna värderingarna är frukterna som växer fram ur ett levande förhållande till Jesus.


Och det slog mig att så är det kanske här i Bayern. Men i Sverige finns inte ens värderingarna kvar, utom möjligen i utkanten av samhället. Där i utkanten finner vi t ex Fredrik Sidenvall, en en präst som skriver ledarartiklar i dissidenttidningen (får man väl säga) Kyrka och folk. I sin senaste ledarartikel har han tagit upp Fredrik Reinfeldts jultal under rubriken Känsla av osammanhang. Jag måste tillstå att det talet har jag inte glömt. Framför allt var det förvirrande att se omgivningen kombineras med budskapet. Statsministern stod på Skansen, omgiven av symboler. Julgranen var smyckad med röda kulor, symboler för äpplena ur paradiset, de som växte på kunskapens träd på gott och ont. I ett hörn fanns en tomte, symbolen för gammal förkristen folktro, som med åren förlorat det mesta av sin hedniskhet och integrerats i julfirandet. Och sedan kom talet. Statsministerns tal.

Fredrik Sidenvall skriver: Till bakgrunden hör att talet hölls dagarna efter det första självmordsattentatet i Sverige. Det, men knappast den stundande kyrkliga högtiden, föranledde statsministern att bland annat kommentera religionernas ställning. Utan att närmare specificera i vilken religion attentatsmannen hade radikaliserats så pekade Reinfeldt på religion som en möjlig orsak till terror eller åtminstone främlingskap för vad det svenska samhället bör vara...


Vidare framhöll de nya moderaternas ledare, landets statsminister, att religionerna i Sverige skall betraktas som helt jämlika med varandra. Vilken enorm framgång för Islam! Kristendomens tusenåriga historia i vårt land är därmed utraderad i statsministerns föreställningsvärld... 


Statsministerns närmast totala främlingskap för vårt lands andliga och kulturella historia var dock knappast en överraskning för någon. Vad som däremot överraskade och kanske till och med skrämde var hans reflektion kring friheten...


Istället valde han att peka på att för många människor i vårt land utgör den egna familjen det största hotet mot friheten. Åter anar man en slags demonisering av religiösa och andra traditionella värderingar ...


Hur som helst kan man konstatera att den moderate statsministerns jultal var kliniskt rent från varje konservativ värdering...


En kristen som gläder sig över att Sverige har en borgerlig regering i ytterligare en mandatperiod bör besinna att priset för detta är att statsministerns ideologiska hållning i frågor som är väsentliga för en kristen människa har vänts i rakt motsatt riktning.


.