Tröghet - den största synden

.



Tiden kring trettondagshelgen är som eftersmaken av ett gott rödvin, sade diakonen i dagens gudstjänst. Nu kan man besinna och ta till sig julens budskap. I predikan talade han om de moderna dödssynderna som samlas kring krubban. Sist kom förstås den största synden, trögheten, likgiltigheten, lättjan.

Ofta säger man att motsatsen till kärlek inte är hat; det är likgiltighet. Likgiltighet kan förstöra allting. Den tillåter onda krafter att ta över. Den bryr sig inte om vad som händer med framtiden och med barnen som växer upp. Ingenting spelar någon roll. Allt är lika bra. Man ska inte lägga sig i. Det som händer, det händer.

T ex spelar det för likgiltigheten ingen roll om man ger flyktingar eller terrorister en fristad. Alla har samma värde. Vem bryr sig? Den här slapphäntheten skriver Julia Caesar om dagens krönika Den tigande ministern. Fredrik Reinfeldt tiger. Tolv dagar av tystnad. Hans tystnad dånar som åska i himmelen. Den fräter sig in i våra medvetanden, den karvar tomrum i oss – just i de inre rum där trygghet och tillförsikt ska ha sin boning. Vi är nio och en halv miljoner svenska medborgare som är lämnade åt oss själva med våra frågor och vår oro. Den vars ansvar det är att förklara vad det är som händer med vårt land, den vars uppgift det är att ta vår rädsla på allvar, tiger.
Platsen där det skulle finnas en mogen och ansvarskännande ledare är ekande tom.
Tjänsten som landsfader är vakant, skriver hon.

Ca 100.000 personer fick permanent uppehållstillstånd i Sverige förra året. Det är en enormt hög siffra för ett litet land. I den siffran ingår inga "återvändande svenska medborgare" (vare sig med svensk eller utländsk bakgrund). Samtidigt utvandrade ca 50.000 personer. Vilka var de? Välutbildade svenskar som inte ser någon framtid i sitt hemland? Trots detta ökar befolkningen, även om antalet arbetsplatser ligger och stampar nästan på 1950-tals nivå, trots att den offentliga sektorn har växt enormt, se t ex diagram här (s. 43). Och alla svenskar kan förstås inte flytta. De har ingen gångbar utbildning på den internationella marknaden, utan bara en flumskola som högst duger för den svenska offentliga sektorn.

Etablissemangets åsikt "om två söker ett jobb, ska den som heter Muhammed få det" (Mona Sahlin), kan ju vara okej om man anser att det inte spelar någon roll om den svenska ungdomen eller flyktingen (en minoritet bland invandrare) får jobb eller blir arbetslös. Absurt blir det dock när man kan subventionera arbetskraftsinvandring av icke-asylsökande på svenska skattebetalares bekostnad, vilket man ser har hänt i denna artikel, som dock vill belysa en arbetsgivares skitstövelmentalitet gentemot de subventionerade arbetskraftsinvandrarna. Men det spelar väl ingen roll i likgiltighetens Sverige. Sverige är ett land som splittras alltmer enligt etniska och kulturella skiljelinjer. Starka krafter kan försöka förneka det, men det är ett faktum. Sedan väljarna insett det hopplösa i att försöka påverka med röstsedeln röstar allt fler med fötterna och flyttar från de invandrartäta områdena. Många må med munnen bekänna sig som troende mångkulturalister, men i praktisk handling flyr de från mångkulturen. Även välintegrerade invandrare flyr från följderna av den ansvarslösa invandringspolitiken. Flykten från mångkulturen har jag beskrivit i den här krönikan, skriver Julia Caesar i denna artikel och hänvisar till ytterligare en krönika, där hon beskriver hur storstädernas befolkning byts ut i takt med att svenskarna flyttar ut på landet.

Och statsministern tiger stilla vad som än händer.

.