Häromdagen var vi på körkonsert inne i stan och det var Gustaf Sjökvist som dirigerade. Dessutom var det ett gäng svenska jazzmusiker, Magnus Lindgren, Mathias Algotsson, Hans Backenroth och Robert Mehmet Sinan Ikiz som lirade musik av Duke Ellington, Nils Lindberg och Magnus Lindgren. Fantastisk musik, fantastisk stämning och ett helt gäng från den svenska kretsen. Konsertsalen Prinzregententheater är i alla fall fantastisk. Alla platser är bra, hur nu det kan gå till.
En musikvideo av helt annan stil:
Dessa frejdiga norrlänningar vill tänka själva och göra själva och slippa dumma politikers påfund.
Via Kallbergs blogg har jag hittat en annan intressant blogg. I det här inlägget handlar det om den svenska skuldbubblan. Att säga att svenska staten har goda finanser och inte alls behöver öka sina skulder är inte helt riktigt. Att svenska staten inte ökar skulderna beror på att svenska folket istället gör det och staten får in mer skatter via lånefinansierad konsumtion, inklusive lyxrenoveringar av bostadsbubblans bostäder. Men det är lika ohållbart som om svenska staten skulle öka sina egna skulder.
Staten lever alltså på lånade pengar, men det är svenska privatpersoner som står för skulderna.
En insändare, kallad Åke M., tillägger: Vad jag saknar är en kurva som visar återköpsvärdet av de statliga tillgångar som sålts.
Detta började redan under socialdemokraternas tid.
De kallade det sanering av statsfinanserna och skröt över hur duktiga de var.
Jag vill mest jämföra det med att kronofogden varit framme. Vem annan än en politiker skulle skryta med att kronofogden snott bilen och TV:n.
Moderaterna var i alla fall ärligare: Sälj statens tillgångar och sänk skatten.
Men under alla omständigheter har denna försäljning minskat statens tillgångar.
Carin Jämtin har faktiskt ett riktigt bra debattinlägg på SvD, som inte handlar om könsneutrala toaletter den här gången, utan om att skattepengar går till fel fickor. Hon tar upp skillnaden mellan privata icke-vinstdrivande vårdföretag och skattefinansierade privata vinstdrivande företag. Man bör då understryka att det är kyrkliga och välgörande organisationer som ute i Europa står för privata icke-vinstdrivande skolor och sjukhus.
SvD hade häromdagen en artikel om pensioner och då kom någon smartis med detta förslag: Mitt förslag är att vi konfiskerar alla tillgångar som tillhör de politiker som tjänat i riksdagen sedan 1975 samt alla de tillgångar som tillhör journalister som varit verksamma i sverige sedan 1970 samt alla tillgångar som tillhör någon av dessa gruppers arvingar. Dessa samlade medel bör läggas i en gemensam fond för pensioner till de som bidragit till sverige genom hederligt arbete. Politikerna är ansvariga för sakernas tillstånd och bör därför betala. Det är hög tid för en ny reduktion.
Jo, sen finns det ju prisbelönta företagare, som förra årets kvinnliga entreprenör i Stockholm, Karima Tice, som kommer från Somalia. Hon har på sin hemsida mycket kuriöst skrivna positiva omdömen skrivna av svenskar, som av allt av döma har grava problem med sin språkkänsla. Och kanske med tanke på Karimas skattefinansierade bolag, som Maud Olofsson berömde, så skriver en landsman till henne på politikerbloggen att Sveriges framtida entreprenörer är somalier.
Jodå, och så kan det vara på sin plats att påminna om Julia Caesars senaste söndagskrönika, som hon kallar I Låtsaslandet. Det är svårt att citera ur den, för allt är läsvärt. Här två små citat: Det ingår i låtsaskonceptet att ingenting av verkligt intresse för landet eller allmänheten får diskuteras. Då skulle ju hela konsensuskulturen, som är själva hörnstenen i låtsandet, riskera att spricka. Det får inte ske.
Allmänheten ska veta så lite som möjligt, det mår den bäst av
Resten av helgläsningens länkar får vi ta en annan gång.
