tisdagen den 15:e mars 2011

Politik och prioritetsättning

.

Med anledning av händelserna i Japan.


Men i Sverige är temat inte aktuellt ens för miljöpartiet, som numera sätter helt andra prioriteter och t o m verkar ha bytt block. Merit Wager publicerar en insändare, som lagt märke till blockbytet och dessutom anser: Härifrån ser det ut som om landet i praktiken styrs av ett enda kartellparti. Även om allmänna val finns och genomförs enligt gällande fyraårsplan, så är röstsedeln tyvärr i det stora hela meningslös. Andra jämför med DDR:s partilandskap. Kan vara lustigt att jämföra sjupartialliansen med Folkammarens sammansättning i DDR 1986-1990. Fyra nyanser av rött. Vid sidan av det statsbärande partet SED fanns ”fyra lagliga politiska partier: Tysklands liberaldemokratiska parti (liberalism), Tysklands nationaldemokratiska parti (nationalism), Kristdemokratiska unionen (kristdemokrati) och Tysklands demokratiska bondeparti (agrart), som sammanfördes under SED: s ledning på en enhetlig vallista, den Nationella fronten. ” Från en kommentar på Tanja Bergkvists blogg, tror jag.

Fast Göran tror inte att Mp kommer att fortsätta att stödja regeringen efter migrationsavtalet. Han har förresten flera intressanta länkar i sitt inlägg. Någon har lagt in en länk till en artikel av Hans Bergström i en papperstidning om att migrationsuppgörelsen kommer att leda till kaos. Precis som Merit Wagers insändarskribent är han utlandssvensk och skriver "Problemet med denna typ av tänkande är att det bortser från såväl verkligheten som väljarna. Verkligheten är att invandringen från särskilt Afrika - ungefär tredubblad sedan 1990-talet - har totalhavererat." 

Om skattefrälset skriver många. Tydligen finns det två huvudavdelningar. Dels de stora skattefinansierade vård- och utbildningsbolagen, som gör enorma vinster, men inte betalar skatt i Sverige. Dit hör de beslutsfattandes nära och kära. SvD skriver om det i Välfärdens nya herrar del 3. Dels den kategorin som bor i mindre mysiga områden och enligt överheten ska rädda svenskarnas pensioner med sitt arbete. Eftersom de till stor del lever på bidrag ska de nu få starta företag, men inte behöva betala skatt, tycker regeringen. En kommentar på internet: Regeringens logik är skrattretande. Å den ena sidan är invandringen nödvändig för att rädda sveriges ekonomi men å den andra sidan måste dess resultat skattebefrias eftersom den leder till att invandrare inte kan försörja sig annars.

Apropå användningen av skattepengar skriver SvD i en ledarartikel som kallas Valuta för pengarna med Juholt: Tänk om man kunde få höra mer av detta klarsynta budskap från hans uppdragsgivare runt om i landet, och tänk om åtminstone några rikspolitiker kunde ge högsta välfärdspolitiska prioritet åt att medborgarna ska få valuta för skattepengarna. Under de senaste åren har utvecklingen snarast gått i motsatt riktning: Moderater och socialdemokrater har tävlat om att vara generösast mot ”välfärden”, vilket i realiteten har betytt att föreslå så höga statsbidrag som möjligt till kommunerna utan att ställa krav på hushållning och målmedvetet arbete för ökad produktivitet.


I Sverige har inga arbetsplatser skapats inom den privata sektorn sedan 50-talet, fast regeringen gör sitt bästa genom att skattefinansiera kompisarnas storbolag. I Norge däremot är det familjerna som styr norskt näringsliv, enligt professor Oyvind Bohren, skrev SvD häromdagen. Fast firmorna är ofta ganska små. Ändå är migration till Norge en lösning för den arbetslösa svenska ungdomen.

Politik handlar ju alltid om fördelning av knappa resurser. Detta får inte diskuteras, eftersom det innebär att man ställer grupp mot grupp. Därför bestämmer de som vet bäst och har makten. Här en snutt från TV om vem som ska få stöd från arbetsförmedlingen. Ja, för det är ju hur lätt som helst för en 20-åring med grund- eller gymnasieskola och för en tidigare sjukskriven 55-årig kvinna att skaffa sig ett jobb i dagens Sverige. Rubriken är nog felvald. Det handlar om arbetsförmedlingen.


F ö utvandrade nästan 50.000 personer från Sverige år 2010. Denna emigrationssiffra är i samma storlek som under 1880-talets missväxt, skriver Helen Törnqvist, och kommer till slutsatsen att Hade vi inte haft invandringen hade alltså Sverige minskat i invånarantal. Det hade varit att gå bakåt i utvecklingen, istället för att bygga det nya Sverige. Dock anser flertalet kommentatorer att logiken haltar.
Jan Kallberg skriver också om utvandringen. Det är betydligt högre emigration räknat per decennium än "Amerikautvandringen" för hundra år sedan. Om Amerikautvandringen har tolkats som ett underkännande av vad det svenska samhället hade att erbjuda så är det svårt att tolka dagens emigration annorlunda. En anonym kommenterar: Reinfeldt blir bara glad när barbarerna drar!

Det nya Sverige, som Törnqvist talar om, lockar inte alla. Skolavslutning i kyrkan är fult, men när svenska flickor vägrade ta på sig slöja inför ett moskébesök hotades de av rektorn med straff. 

Nej, nu är det dags för ett par roligare inslag. Sossarnas nya partiledare spexar:



Apropå skog och arbetsförmedlingens prioritetssättning, så tycker jag att den här nyheten är kul. Vi får väl se hur det går. Eller också begravs projektet i stillhet.

MUF har också gjort en liten film om hur de tror att valet av den nye (s)-ledaren gick till:




.