Sex och sexbrott

Som vanligt mycket aktuella teman. I dagens tidningar avslöjas att polisen som förhörde en av målsägarna i Assangefallet var god vän med henne. Det verkar inte förvåna någon, men det är ju bra att det blir känt. När det gäller Husbybadfallet tror bloggvärlden att polisen kommer att dra ut på tiden så att barnens vittnesmål kan avfärdas som otrovärdiga och de misstänkta har mycket tid att hitta på en bra historia.

Häromdagen läste jag Die missbrauchte Republik, utgiven av Andreas Späth och Menno Aden som handlar om pedofili. Underrubriken är upplysning om upplysarna och boken är en samling uppsatser om sextioåttornas roll ända in på 2000-talet när det gäller att främja barnsexualitet och pedofili.

Boken handlar i princip bara om Tyskland, men vi vet ju att den svenska vänstern omkring Geijer på 70-talet lade fram ett lagförslag till fri pedofili, som dock snabbt sopades under mattan. RFSU, som har tillåtits ta över sexualundervisningen i skolorna - inte minst med den omtalade filmen -, och förstås RFSL har också en speciell agenda. Bland RFSUs tio tips till föräldrar finns detta: "Lär barnet njuta av beröring, lär dem att ta emot njutning. Ritualisera gärna beröring i form av massage. Beröringen i sig är helande." Dessa tongångar förekommer i många citat av pedofiler i den tyska boken. Om RFSU Malmös projekt (stött av Allmänna Arvsfonden) om barns sexualitet i förskolan skriver Bianca Meyer RFSU uppmuntrar till sexövergrepp på barn. På bloggen suspicio, som tar upp övergrepp, kan man finna ett inlägg som handlar om den pedofila lobbyn på 70-talet, som fortfarande lever i det fördolda. Det är precis samma tema som i den tyska boken. Världen Idag publicerade 2008 en avslöjande intervju med en RFSU-representant, där man ser tendenserna och den halvkvädda sanningen.

Fridah Jönsson har skrivit en artikel på Newsmill angående Veckorevyns sexundersökning och chefredaktörens utvärdering, som blev ”så förbannad” är att var femte tjej önskar att hon legat med färre personer", men inte ägnade ett ord om att 38% av flickorna angav att ”jag har inte alltid varit supersugen, men jag har känt att jag måste ställa upp”. Jag minns inte längre var jag läste det, men det var vid ett annat tillfälle som många ungdomar vittnade om samma sak och att de inte vågade säga nej, för att inte verka pryda. Detta gällde i stor utsträckning pojkar från ca 15 år som gått hem med äldre homosexuella för att testa, men sedan inte velat fullfölja, men ändå inte vågat säga det så klart att det gått hem. De har ofta känt sig medskyldiga för detta.

När barns sexualitet blir normalitet, innebär det att barn och ungdomar som inte har några sexuella erfarenheter känner sig onormala. På Flashback diskuteras i tråden Gravid 14-åring med blogg hånfullt en flicka med en mycket professionell och tydligen enormt känd blogg, där hon breder ut varje detalj av sitt liv för offentligheten, men det finns även en del som funderar på konsekvenserna av en sådan bloggs blotta existens. Min syssling är 13 år och funderar på att skaffa barn för att alla 13-15 åringar har barn och det är ju hur lätt som helst att ha barn, för Micah, jamie lynn spears klarar sig

I ett helt annat sammanhang såg jag även den här åsikten: I Sverige svär man mycket eftersom här har kulturförstörarna fått härja fritt inte bara inom media utan inom politiken, vi har länge härjats av deras marxism. En av huvudingredienserna i marxism är att förstöra allt kristet, artigt och väluppfostrat. Svenskar har i 40-50 år nu fått lära sig att allt sådant är fult och dåligt.


Därmed kan jag återknyta till boken Die missbrauchte Republik, som jag nämnde i inledningen. Jag ska försöka att bara nämna några få fakta och åsikter. Redan i förordet nämns det att det för 68:orna handlar om att förstöra äktenskap och familj (eller ö h t allt som ger västerlandet stabilitet). Plötsligt har det blivit konsens om att alla tabun ska brytas och t ex att homosexuella ska få gifta sig i kyrkan och adoptera barn. Boken tar upp förbindelserna mellan de homosexuella och de pedofila organisationerna. När alla tabun bryts, är det svårt att dra en gräns just vid pedofili. Men om barn i alla fall har sex, är steget inte långt till sex med vuxna.

Det har förekommit en del missbruk av barn inom kyrkliga organisationer. Det är sant och mycket beklagligt, men boken visar att det är mycket mindre pedofili där än det är på andra platser och att kampanjen mot kyrkan odifferensierat drar upp fall för många decennier sedan och blandar lättare övergrepp med svåra, för att det ska verka mycket. På 30-talet hade nazisterna exakt samma upplägg för att förstöra ryktet för motståndarna inom den katolska kyrkan (enda skillnaden var att man talade om homosexuella, men troligen menades främst pedofila). Nu är katolska kyrkan den enda organisationen som öppet står för traditionell moral, och därför ska dess auktoritet undergrävas. I boken tar man dock upp att efter 68 ökade övergreppen även inom kyrkan, eftersom den tidens åsikter letade sig in där också, och så visade det sig att när någon pedofil (eller försvarare för den läggningen) letat sig in på en viktig post, följde snart anhängare efter. Dock nämns även att det i själva verket mest handlar om övergrepp på könsmogna ungdomar, d v s inte ren pedofili, utan det handlar om homosexuella som sökt sig yngre sexpartner. Enligt en undersökning föredrar 2/3 av homosexuella män partner mellan 16 och 30 och 40% partner mellan 12 och 20. Detta är något att notera.

Odenwaldschule, en dyr privatskola för vänsterns sympatisörer har dock den absolut värsta pedofilihistoriken som tänkas kan. Även nutida kändisar som Danien Cohn-Bendit har till del medgivit vad de gjort, men ingen har dragits inför rätta för dessa systematiska övergrepp, som pågick under årtionden och som tystades ned både av vänstern och av framstående, namngivna homosexuella politiker. Den kända vänstertidningen taz, de tyska humanisterna och Tyskland gröna politiker hör särskilt till denna grupp. I den evangeliska kyrkan finns också dessa PK-tankar på sina håll. Alla dessa kastade sig förstås över chansen att knäcka kyrkan för samma sorts övergrepp, fast i mindre skala. I (kyrkliga) institutioner förekommer främst homosexuella övergrepp på pojkar, men i familjerna drabbas främst flickor av mäns övergrepp.

En del förespråkar handikappades rätt till sex och det finns faktiskt sexuella assistenter. Särskilt tveksamt blir det dock, när patienten är så svårt funktionshindrad att han inte ens kan visa sitt intresse.

Skolans sexualundervisning verkar även i delar av Tyskland vara ganska lik svenska RFSU-kampanjer (där de vanliga lärarna inte får närvara i klassrummet). Det ska inte finnas några tabun. Som vi vet även från Sverige har den s k upplysningen inte lett till annat än fler tonårsgraviditeter, fler aborter, fler våldtäkter och fler könssjukdomar. Här kan jag påpeka att i den konservativa södra delen av Tyskland är det ganska otänkbart med sådan undervisning.

Man talar om att en stark bindning till modern skyddar barn mot övergrepp. Om de vet att de absolut kan anförtro henna allting är de tryggare. T o m Alice Schwarzer, Tysklands mest kända feminist har uttalat sig så. Och i själva verket är det svårt att få denna anknytning när barn tillbringar lång tid utanför hemmet i mycket tidig ålder (fast det undviker ju A. S. att säga).

Det är dock detta det gäller att förstöra. Barn som tidigt har sex, löser sig snabbare från föräldrar och familj och bildar subversiva grupper, som inte accepterar samhällets normer. När familjerna upplöses och patch-workförbindelser uppstår, eller när barn tas ur familjerna och placeras i fosterhem eller på institutition ökar faran för sexuella övergrepp markant. Var 50:e flicka utsätts för övergrepp av sin biologiske far, men var 6:e flicka som har en styv- eller fosterfar. Genom dessa barns lidande kan dock familjen och samhälls-stabiliteten förstöras, precis som genom alla andra metoder som den destruktiva vänstern gynnar.

Till sist tar även boken upp forskaren Judith Reismans undersökning om Kinsley berömda "forskning" om normal sexualitet. För att ö h t få några fakta om barns sexualitet uppmuntrade han pedofila att begå övergrepp på barn och spädbarn och berätta om dessa i forskningssyfte. All forskning utfördes i hemlighet. 3/4 av resultaten slängdes för att resultatet inte var det önskade. De män som deltag var mest psykopater, sexualförbrytare, vanliga fångar, prostituerade och homosexuella med många partner. Kvinnor var ännu svårare att få att ställa upp, så där fick han mest svar av prostituerade, som dock i undersökningen kallades för hemmafruar.

Alla fakta i boken är väl underbyggda med källor och siffror, även det som gäller kända personligheter.

.