.
Det har gått ett dygn sedan DN publicerade den märkliga intervjun med Reinfeldt och hittills har den knappast uppmärksammats av vanliga medier och partipolitiskt oberoende debattörer. Dessutom har jag insett att DN inte bara har stängt av kommentarsfältet (för alla artiklar), utan också länkar. De vill alltså inte ha någon debatt. (I sakfrågan skulle vara för mycket sagt, eftersom Reinfeldt nöjer sig med luddiga utsagor som "finns en poäng", utan att närmare uttala sig om vilken det är, som tydligen resten av Europa har missat.) Men sanningen att säga, är man rädd för att ta pulsen på Reinfeldt, för vem skulle ta över om han drog sig tillbaka. Sverige har bara de politiker som just nu syns. Alla andra är bortmobbade (enda sättet att bli av med någon om konsens är viktigare än demokrati). Fast Sahlinskan är visst ute och mobiliserar partikamrater att dra bort mattan under fötterna på Juholt, så att partiet ska tigga och be henne att komma tillbaka. En seriös debatt om Reinfeldts politik skulle vara önskvärd. Just nu verkar t ex Flashbackdiskussionen spåra ur ordentligt. När folk känner sin politiska maktlöshet blir de i vissa fall desperata.
Vänsternissen Poohl och hans kompis Mona har varit på turné i Finland och spridit guldkorn omkring sig. Men oj då, det var visst inte uppskattat. Merit Wager citerar finsk press och kommenterar: Det, som i Sverige är okej, nämligen att kalla personer som inte tycker som man själv, för ”fascist”, ”främlingsfientlig”, ”rasist” etc är INTE okej att kasta omkring sig i Finland. Det kan vara förtal. Och det tolkas som korkat, och som att man inte har argument som håller när man diskuterar.
I Kanada drar de in medborgarskapet för personer som har ljugit sig in i landet.
I Sverige bjuder man representanter för blodiga diktaturer till nobelfesten, medan en svensk partiledare nobbas. Dick Erixon kommenterar: Hade Alfred Nobel levat,skulle han säkert undra vilka pappskallar som styr i Nobelstiftelsen.
Thoralf Alfsson skriver om moderata riksdagsledamöters rädsla för att stå för sina åsikter i Reinfeldts knapptryckarkompani. Och här skriver han också om hur allmänna arvsfonden missbrukas. Han länkar här till en viss projektledares blogg, där denne skriver i Kurt Olssons anda Mitt liv som jag själv ser det (föredrag!!) och rätt distanslös om sin farbror: Min farbror sa då något som fick kvinnan att tänka efter: ”Varför ska jag köpa sex för 7 kameler i Tunisien när jag kan köpa sex för 2 öl i Sverige?”
Häromdagen upptäckte jag en (för mig) ny bloggare, som litet sent uppmärksammat den hyllade journalisten Mustafa Cans politiska sexalster av samma klass.
Jag vet faktiskt inte vem jag är mest besviken på, Svd som publicerat detta (oavsett hur duktig journalist han än må vara)eller mannen själv? Hur kan någon, som fått det många bara kan drömma om inom journalistikens värld, skriva något liknande för att sen inbilla sig att det inte är någon som bryr sig? Eller i och för sig, kanske är det så att ingen bryr sig eftersom en så stor och välansedd tidning som SvD väljer att strunta i hans tidigare självmål?
Den här nya synen på svenska (norska i Cans fall) kvinnor i svenska medier, jämsides med den lika galna genusagendan, är helt enkelt sorglig.
.
Nässelsufflé
5 timmar sedan
