Eftersom jag har funderat ett tag på det här med Strindsbergsåret, som det ändå är rätt tyst om, trots artiklar i Icakuriren och DN Kultur, och DN-artikeln av Bengt Ohlsson om varför kultureliten är vänster och någon kommentar om att "det är väl klart att de är vänster, för borgarna är uttalat antikulturella". Vilket i o f s regeringens pluttiga bidrag till Strindbergsåret tyder på, precis som Reinfeldts "skryt" om att han bara läser Läckberg på sin fritid. Här har jag hittat ett inlägg från en vänsterbloggare som är rätt intressant (och gå gärna in och se valfilmen som han länkar till):
Jag har förstås en annan teori. Precis som Reinfeldts ”avslöjande” att han under sommaren endast läst Camilla Läckberg-romaner (inte mindre än fyra stycken), så beror Moderaternas tacovurm på att Schlingman tagit reda på att det här med fredagsmys och tacos är viktigt för den vanligt, arbetande medelklassmänniskan och då ska Moderaterna visa att de är likadana. Camilla Läckberg ligger etta på försäljningslistan och eftersom Schlingman vill sudda ut överklasstämpeln Moderaterna haft så måste det självklart vara den mest lästa romanen som även läses av Reinfeldt.
Schlingman har ju så vänligt berättat för Moderaterna att:
”[V]i lämnar slips och pärlhalsband hemma. Dräkt och kostym skapar också en distans genom att de framställer personen i den roll hon har, inte som den person hon är.”
Det är nog inget långskott att han även uppmanat Reinfeldt och Borg att prata om tacos, fredagsmys och att de väljer att läsa topplistlitteratur.
Om pärlhalsbandförbudet läste jag i Knapptryckarkompaniet av Anne-Marie Pålsson, men jag visste inte då att det var propagandaminister Schlingmann som låg bakom detta. Att det ska vara så viktigt att ge intrycket av att statsministern är idealsvensken. Han städar och tvättar, läser lätta romaner, äter tacos. Kort sagt: Han är den manliga motsvarigheten till Familjelivs läsarinnor. Dessutom inbillar han sig att han har invandrarbakgrund genom sin farfarsfarfarsfar eller vad det nu var. Och det är coolt.
Reinfeldt krävde f ö nyligen att Juholt, efter dennes angrepp, skulle visa honom en lista på billigt såld stats- och kommun-egendom (för det var han ju rätt säker på att Juholt inte hade förberett). På internet sprids nu länken till en sida som åtminstone visar de utsålda Stockholmsobjekten, inte helt uppdaterad, men ändå.
Den 31 januari ska Sveriges tryckfrihetssällskap grundas av diverse petade journalister.
De vanliga icke-petade journalisterna får sig i förbigående en släng av sleven (fast jag ser nu att sleven blivit lätt överarbetad innan jag hann kopiera innehållet) av Lena Breitner, som är Sveriges expert på Stasi. Här kan man läsa om hur Stasi kapade identiteter och dessutom ett avslöjande av en finsk professor som extraknäckte för Stasi. Missa inte filmen.
Om Reinfeldts brådska att skriva på papper som ger EU ännu mer att bestämma i Sverige skriver många i SvD:s kommentatorsfält.
Det är endast POLITIKER som över huvud taget kan tänka sig att skriva under ett pappaer som ENBART innebär förpliktelser och inte ger ETT ENDA DUGG i utbyte.
Där hittade jag även en länk till en bloggare som inte ser mycket gott i statsministern och som är rätt säker på att generna till uppblåstheten går i arv i dennes släkt.
För att återgå till SvD:s artiklar om Reinfeldts planer på att skriva under starkare kontroll från EU:s sida (missa inte förra inläggets film!) skriver signaturen gesualdo:
Nå, det finns en del skillnader. Schweizarna kan läsa, skriva och räkna (redan innan de går ut grundskolan - eftersom de har lärare som själva kan läsa, skriva och räkna). Hör o häpna. Deras dagstidningar ser inte ut som pekböcker för tvååringar. Deras radio- och TV-kanaler förmedlar objektiv information och inte PK snyfthistorier.
Folket har därför förutsättningar att ha full koll på de frågor som de folkomröstar om.
Vi har nog ett par hundra år framför oss innan vi uppnår den graden av demokrati som råder i Schweiz.
Notera dessutom att det inte sitter några pajaspartier i det schweiziska parlamentet. Det gör det, tragiskt nog, i Sveriges Riksdag.
Och där ser man nackdelarna med bildningsförfallet.
.
