Den svenska Strindbergs-kommittén har valt "Tänk själv!" som lämplig sammanfattning av Strindbergs liv och verk. Nu har jag läst på en del (vi läste däremot inte Strindberg eller särskilt mycket litteratur ö h t - och inte hade vi särskilt mycket samhällskunskap och historia heller - i skolan - för vår klass var en ny häftig demokratisk experimentklass - vi var faktiskt föregångare på flumområdet även om språk- och mattelärare tack och lov inte hängde med på lekstugan) om Strindberg och jag vet faktiskt inte vad de har fått det uttrycket ifrån. Fast det är ju bra att tänka själv, även om Strindberg väl mest körde på känslor och språklig genialitet.
Thomas Gür har i Svensk Tidskrift publicerat ett föredrag om vikten av att känna till de gamla filosoferna.
Gamla tänkare utgör ett hälsosamt vaccin mot historieförfalskning och visar oss åter att det kan finnas andra sanningar än de för dagen förhärskande...
Det andra skälet att läsa gamla filosofer är för att se att världen och politiska förhållanden, lagar, regleringar, normer kan vara annorlunda beskaffade än vad idag förhärskande konsensus säger...
Det går en tråd från Platons idealstat till de kommunistiska statsbildningar som föll runtom oss för drygt tjugo år sedan, till de nationalsocialistiska och fascistiska diktaturer som härjade i Europa, men också till stater som Nordkorea, Kina, Zimbabwe eller Kuba idag. Men vi ser också samma slags tänkande i olika förmyndarattityder från makthavare och beslutsfattare som anser att de vet bättre än vi själva vilka våra behov är, hur våra barn bör uppfostras och hur vi bör leva våra liv. För folket, trots folket, som en devis lyder.
Om man tänker själv, är det bra för samhället att odla klasshat? Är mottot "Allt åt alla" ett bra tema? Varför inte odla allt möjligt annat hat också? Vad är okej?
Om man tänker själv, är det bra för det svenska samhället med demonstrationer på ett främmande språk?
I Ludvika överfölls en grupp män på väg från en firmafest av en grupp afrikaner. En man mördades utan orsak. Istället för att låta Ludvika-borna sörja i fred anordnar vänstern en demonstration. Inte mot våld. Utan mot rasism. Mottot var "Jalla jalla, Sverige åt alla". Det är som att tala om rep i hängd mans hus. Har arrangörerna tänkt innan och vad är det de egentligen ville uppnå?
Om man tänker själv, är det bra att tiga ner allvarliga problem? Blir någonting bättre av att sticka huvudet i sanden?
Här kan man se om vad invandrare lär sig om det svenska samhället. Även de tycker att det är fruktansvärt jobbigt att de kriminella gängen har tagit över. En ung iranier som är med i KD har skrivit en debattartikel i Sydsvenskan om att kriminella utlänningar ska utvisas. Här från hans blogg. Det är faktiskt inte roligt för invandrare heller. Många har tagit sig till Sverige, delvis för att slippa islams framfart och ett klansamhälle, där polisen inte har något att säga till om. Konstapel Bastian skriver här om hur det går till på skolor ibland, där ledningen inte ger offret stöd. Och nu måste också vaktisar få polisskydd när de installerar tvättmaskiner.
När Odell tog upp den enorma våltäktsvågen var det inte populärt. Länk till blogg med statistik. Och nu blir väl även han kickad. Å andra sidan satsar ju KD på att åka ur riksdagen.
Ett annat tabu läste jag om för flera år sedan i tidningen Vi. En utlandsfödd reporter berättade om de otroliga lidanden som uppstår genom inavel i vissa kulturer. Och det blir nästan värre när dessa grupper flyttar till Europa. Han ansåg att det var rasism att inte informera människorna om följderna av kusingiften. Artikeln är nu borttagen från Vi:s hemsida. Men nu har det tagits upp igen, delvis med anledning av Julia Caesars söndagskrönika. Här finns mer att läsa, med kommentarer av personer som arbetar i flyktingläger i tredje världen.
Men är det sunt att inte tala om problem? T ex antalet svårt handikappade och missbildade skulle kunna minska avsevärt om de drabbade folkgrupperna informerades. Styrs Sverige av tänkande, friska människor? Varjager ifrågasätter detta.
I tystnadens land talar man dessutom inte högt, och allra minst officiellt, om obehagliga företeelser som kan upplevas som besvärande. Oavsett hur angeläget problemet än är för landets medborgare, så skall det ovillkorligen tigas ihjäl. En svensk ifrågasätter inte; på sin höjd knyter han diskret handen i byxfickan.
Det är på grund av denna politiska praxis, som man i Sverige offentligt inte medges diskutera eller tala om sin egen, sina barns eller barnbarns framtid…
Varför hör man aldrig Reinfeldt på bästa sändningstid i TV offentligt fördöma dessa politiska våldsyttringar i samhället? Varför hörs det aldrig en bokstav om krafttag mot våldtäkter och annan kriminalitet som håller på att sänka Sverige? Hör det inte till att en statsminister skall förena sitt land och sitt folk? Varför syns han aldrig? Varför uttalar han sig aldrig i för samhället viktiga frågor…?
Hur som helst, det skulle vara mycket intressant att veta vilka grupperingar som ger moderaterna ekonomiskt stöd.
Apropå tänka själv, så var det förr viktigt att ett land inte var helt importberoende, särskilt när det gällde livsmedel. I husmorfilmen från 1960 är det tal om böndernas viktiga roll. Numera satsar man på att utrota dem. Inte bara genom Arlas prispolitik, men också genom att allt fler institutioner bara serverar mat som muslimer accepterar. Och det är naturligtvis ett problem för grisbönderna och även för nötuppfödningen, eftersom allt halalkött importeras. Även det problemet tangeras (En tom stol eller tomma butikshyllor och tomma mattallrikar? Det är frågan.) i det här inlägget om svensk ekonomi (europakten och krisen).
Så har vi tabutemat Stasi också. Tänk själv är ingenting som uppmuntras på riktigt i Sverige.
.
