onsdag 29 april 2015

Brynolf Wennerberg från Kålland




Brynolf Wennerberg är nog mera känd än sin farbror Gunnar utomlands, för att inte tala om sin pappa Brynolf Wennerberg den äldre, som också var konstnär. Men i Sverige är han okänd. Till och med i det lokalpatriotiska Lidköping. Tråkigt.

Brynolf Wennerberg föddes den 12 augusti 1866 på Djurgården vid Ullersund på Kålland i Otterstads församling utanför Lidköping vid Vänerns södra strand. Han växte upp i en lantlig miljö på familjens gods. Familjen umgicks i adliga kretsar. Hans far, stuteriägaren Gunnar Brynolf Wennerberg d. ä. (1823 - 1909), var en målare som tillhörde Düsseldorfskolan och öppnade sitt hem för andra konstnärer. Brynolf Wennerberg d.ä. var bror till skalden Gunnar Wennerberg (1817 - 1901) som blev särskilt känd för sitt verk Gluntarne.

1885 började Brynolf Wennerberg på Konstfack i Stockholm och ett år senare på Kunstnernes Frie Studieskoler i Köpenhamn/Danmark för att studera för Peder Severin Krøyer (1851 - 1909). 1888 lämnade Brynolf Wennerberg Köpenhamn och sökte sin lycka som tecknare i Leipzig. Staden var sedan 1825 ett centrum inom bokhandeln och därmed viktig för förlag inom bok- och nottrycket. Redan från 1896 finns det dokumenterade notomslag av Brynolf Wennerberg. Dessa befinner sig framför allt i Museum für Kunst und Gewerbe Hamburg.

I Leipzig lärde Wennerberg känna Helene Pauline (f. Hermann, * 5 mars 1872 i Herzberg/Elster), som han gifte sig med 1889 vid 23 års ålder. Där föddes även hans döttrar Astrid (* 1891) och Ellen (* 1893).

I början av år 1900 flyttade familjen till trakten av München. Från 1901 till 1905 bodde de i villaförorten Emmering utanför Fürstenfeldbruck, där den tredje dottern Charlotte (* 1902) föddes. 1905 flyttade familjen in till centrala München, där Wennerberg skaffade en egen ateljé.

Den 2 januari 1911 dog mellandottern Ellen vid sexton års ålder i tuberkulos. Helene Wennerberg hämtade sig aldrig från det slaget. Äktenskapet upplöstes året därpå. Helene Wennerbergs liv fick ett plötsligt slut den 6 mars 1912.

Den 3 januari 1912 tilldelades Wennerberg och hans båda döttrar bayerskt medborgarskap.

Efter hustruns död beslutade sig Brynolf Wennerberg för att lämna München. Han reste tillsammans med sin yngsta dotter Charlotte, med änkan Anny von Reznicek, som han gifte sig med i England, och hennes fosterdotter Else Lang (1902 - 1988) till Isle of Wight den 22 april 1912. Hans äldsta dotter Astrid följde snart efter. Från den 9 oktober 1912 levde familjen i Paris.

Som så många andra konstnärer överraskades Brynolf Wennerberg av första världskrigets utbrott medan han var utomlands. Familjen tillbringade semestern i Schweiz och kunde som tyska/bayerska medborgare inte återvända till Frankrike. Alla deras ägodelar, inklusive Wennerbergs skriftliga och konstnärliga verk, gick därvid förlorade i Paris.

Från 1915 bodde Brynolf Wennerberg med sin familj i Bad Aibling, söder om München i Bayern. Han hyrde en ateljé som tidigare tillhört Wilhelm Leibl. Först nu ägnade han sig måleriet på allvar. Brynolf Wennerberg dog den 30 mars 1950 i Bad Aibling.

Konstnärens skriftliga arv finns i Deutsches Kunstarchiv (DKA) i Germanisches Nationalmuseum, Nürnberg.

Wennerberg var ingen landskapsmålare, även om han skapade landskapsbilder i sin nya bayerska hembygd. Hans tema var människan, särskilt den ungdomliga, smärta kvinnan med ett obestämt, diskret leende, det s k “Wennerberg-leendet“.

Till Wennerbergs mest attraktiva målningar räknas idag karnevals- och cirkusbilderna, i vilka en dansös i Columbines gestalt och hennes kavaljer Pierrot uppträder i olika förklädnader. Det är moderna nyskapelser av ett gammalt konstnärligt tema, som vid början av 1900-talet utmärker Wennerberg inom måleriet och grafiken.

Wennerbergs konstnärliga karriär började 1892 med illustrationer för den i Tyskland välkända tidskriften “Meggendorfer Blätter“, ett konstnärligt och humoristiskt magasin. Många unga konststudenter drog nytta av liknande nya tidskrifter, eftersom de var eftersökta som illustratorer. Wennerberg försörjde sig främst på det sättet 1892 - 1900. Troligen slutade han arbeta för magasinet 1901. Sammanlagt finns det 67 dokumenterade teckningar från tiden på “Meggendorfer Blätter“.

1909 började Wennerberg att arbeta som tecknare för “Simplicissimus“ i München. Hans kolleger var bl a Karl Arnold (1883 -1953), Olaf Gulbransson (1873 - 1958) och Eduard Thöny (1866 - 1950). För Brynolf Wennerberg var det ett stort steg i karriären. Hans första illustration i “Simplicissimus“ publicerades den 15 november 1909; hans sista den 18 mars 1919. Wennerbergs första omslag, vilket hade temat karneval, publicerades den 31 december 1912. Sammanlagt illustrerade han fem titelsidor. Dessa försättsblad såldes senare tillsammans med andra särskilt omtyckta illustrationer var för sig eller i stort format i konstmappar, eller sammanställdes t o m i böcker. Ännu mera framgångsrika var hans postkort med motiv ur magasinet. Sammanlagt trycktes 103 bilder av Wennerberg i denna tidskrift. Efter att han slutat där, gjorde “Simplicissimus“ reklam för hans omtyckta illustrationer fram till 1925. De såldes även hos det renommerade Galerie Heinemann på kommission.

Tidskriften “Lustige Blätter“ var en känd skämttidning, som innehöll både politiska och opolitiska texter och illustrationer. En av illustratörerna var den omtyckte Heinrich Zille (1858 - 1929). 1916 under första världskriget började Brynolf Wennerberg arbeta för tidskriften, men inte som karikatyrist, utan för att han tecknade människor på ett mångsidigt och aktuellt sätt. Även här gjorde han succé bland läsarna, tack vare sina eleganta, uppfriskande och lätt ironiska bilder. Bevisligen gjorde han över 100 illustrationer för “Lustige Blätter“.

Redan i augusti 1910 stod Brynolf Wennerberg för titelsidan av den amerikanska modejournalen “Pictorial Review“: ett förnöjt flickansikte vänder sig mot åskådaren och uppmanar denne att tillbringa semestern på stranden vid kusten i solskenet. Fem år senare, 1915, möts återigen journalens potentiella köpare av en skälmiskt leende flicka i baddräkt med röd huvudbonad på omslaget. Wennerbergs bilder motsvarade här tidens borgerliga och allmänna smak.

Mer på djupet var Wennerbergs arbete för den amerikanska tidskriften “Puck“ under krigsåren 1914 och 1915, vilka räknas som det mest framgångsrika satirmagasinet i USA under 1800- och 1900-talet. Här var Wennerbergs omslag anspråksfulla, vitsiga och originella. Den första publicerades med underskriften “Lady Fingers“ i juni 1914. Kontakten till magasinet bröts 1915 p g a krigshändelserna i Europa. Arbetet för “Lustige Blätter“, liksom uppdragen för “Die Woche“, en annan illustrerad veckotidning, kan ses som en motvikt till teckningarna i “Puck“.

Brynolf Wennerbergs första affischer är från 1898. Det är reklamaffischer för teatrar,  t ex för “Ibsen-Theater“ och varietén i Leipzig, men även för Tivolitheater i Bremen.

Det följde flera affischbeställningar. Ett av de vackraste plakaten, “Segraren“, designade Wennerberg för Opel, som 1898 var känt för sin cykelproduktion.

Fr o m 1900 minskade affischproduktionen allmänt sett kraftigt, så även för Wennerberg, för att plötsligt öka enormt under årtiondet före första världskriget.

1918 åstadkom konstnären ett särskilt attraktivt plakat för den schweiziska modefirman PKZ, som fortfarande står för kvalitetskläder för personer med höga krav. Elegant, lätt och graciös går damen över en brygga, som här blir till catwalk. Den stilige herren med hatt och ridpiska erbjuder sitt beskydd, men det är tveksamt om damen accepterar det. Hennes förtrollande leende uppvisar en viss ambivalens. Kanske antyds i det här leendet den förändring av kvinnobilden, som fullbordas 1926. I affischen för “Casanova Zigarretten“ står och sitter fyra flickor i kroppsnära baddräkter på stranden. Nonchalant håller var och en av dem en cigarett i handen. På den övre delen av bilden kan man läsa ordet “vi“. Den moderna kvinnan inom reklamen var född.

Under 20-talet erövrade “wennerbergtypen“ hela reklammarknaden. Särskilt 1925 till 1935/36 var Wennerberg i ropet när det gällde stora företag. Konstnären åtog sig uppdrag för beklädnad, kosmetik, livsmedel, vvs, teknik, underkläder, tvättmedel och cigaretter; t o m brandsläckaren “Minimax“ gjorde han framgångsrikt reklam för. Wennerbergs konstnärliga begåvning på reklamområdet slog igenom i tidningsannonser, reklambroschyrer, informationsblad, reklammärken och naturligtvis även på stora plakat. Samtidigt drog han annonsörer till tidskrifter som “Die lustigen Blätter“ och “Simplicissimus“. Dessutom finns det reproduktioner av hans verk i färg i facklitteraturen, som magasinet “Reklame“. Till hans stora uppdragsgivare hörde firmorna Junkers & Co., 4711 Kölnisch Wasser/Eau de Cologne och Klepper.

Det stora antalet reklampostkort kompletterar detta spektrum. Firmor som Lux (tvålflingor), Kaiser´s (bröstkarameller), symaskinen “Mundlos“, köksspisen “Senking“, Feist-Cabinett (vin/sekt), Persil (tvättmedel) och Sagrotan (rengöring) gjorde alla reklam med postkort av Brynolf Wennerberg.

När första världskriget bröt ut blev krigspostkorten aktuella. Det var dessa som gjorde konstnären enormt framgångsrik och välkänd. Brynolf Wennerbergs krigspostkort är fortfarande internationellt omtyckta samlingsobjekt.